Kategoriarkiv: Dikter

Lucka nitton 2016

Den 14-åriga Maria, som vågade säga ”Ja” till det Gud frågade henne om. Att bära och föda Guds Son.

I have travelled many moonless nights
Cold and weary
With a baby inside
And wonder what I’ve done
Holy father You have come
And chosen me now
To carry your son

I am waiting
In a silent prayer
I am Frightened by the load I bear
In a world as Cold as stone
Must I walk this path alone

Be with me now
Be with me now

Breath of heaven
Hold me together
Be forever near me
Breath of heaven
Breath of heaven
Lighten my darkness
Pour over me Your holiness
Fore You are holy

Breath of heaven

Do you wonder
as you watch my face
If a wiser one
Should have had my place
But I offer all I am
for the mercy of Your plan

Help me be strong
Help me be
Help me

Breath of heaven
Hold me together
Be forever near me
Breath of heaven
Breath of heaven
Lighten my darkness
Pour over me Your holiness
Fore You are holy

Lucka tio 2016

I veckan har jag nördat ner mig i Alfred Nobel. Inte visste jag att han var så poetisk. Har mersom bara tänkt på honom som den där dynamitgubben som hittade på ett pris.
Jag hittade några av hans rader som jag delar här…

120px-NobelP2_bildAlfred Nobel, 1833-1896

Ur Canto av Alfred Nobel:

The wintry frost, although it spares no flower,
Yet spares their seed to grace a future spring;
Though Vice may harden into Callousness
It cannot drain all feeling from the breast.
It lays there dormant, but with proper culture,
Methinks the seed may bloom a second time.
That seed is Poesy

The morning breeze which gently fans my face
Rippling the waters, wakes a gushing sound
Whose mystic music seems to Fancy’s ear
A hallelujah from the angels’ choir.

Ur Night-thoughts av Alfred Nobel

The virgin world, now ready for the seed
Which she receives from God, begins to breed,
And living beings, starting as from naught,
Proclaim the presence of creative thought.

Thus far ‘tis wonderful, but uncombined
Chaotic matter cannot be defined,
A dust impalpable, unseen, unknown,
Yet out of such the Universe is grown!
It triumphs now, the Principle of light
O’er death and chaos in their endless strife;
But times will be when planets, ours as well,
Ring with the echoes of Creation’s knell,
When reeking suns have spent their final light
And Death triumphant lords it o’er the Night.

658px-Alfred_Nobel_young
Alfred Nobel

Men jag vill leva – inte jobba

Sjukgymnasten i morse,
efter 45 minuters promenad
i mörkret.
Vem lyssnar, vem läser?
Jag vet inte.
Men jag har ont
ett sågblad i pannan

dag och natt, 24/7,
Men jag vill leva – inte jobba.
Jag kämpar för att inte ha ont.
Det hjälper inte.
Jag vill betyda något för mina barn.

Inga piller hjälper heller.
Har försökt acceptera.
Inte så himla lätt faktiskt
att vara lugn och pedagogisk
när smärtan pulserar.

Var kommer orken fram?
vilka situationer?
När vässas sågbladet?
Men jag har då inte feber.
Ingen hosta.
Inte ens lite snuva.
Bara ont!