Summering av året som gått

Egentligen finns det inte så mycket att säga men när jag nu ändå öppnat bladet så kan jag göra följande summering av året :

  • Lugnt och skönt – som ett sabbatsår
  • Vilan blev mitt jobb
  • Sjukskriven på grund av …jag vet inte vad. Skulle kunna vara utbrändhet eller kvinnaimedelåldernsomintekännerigensigsjälv eller möjligen detta EDS som doktorn skrivit i sjukintygen och vill utreda.
  • En nysvensk från Eritrea har blivit min vän, och tiggerskan vid mataffären är ett välkänt ansikte som jag växlat några ord med.
  • Började jobba halvtid i mitten på november. Jag trivs på jobbet. Mina kollegor är nog de bästa som finns och det är en ynnest att ha så fina arbetskamrater. Men jobbet är tungt. Och det går jämnt ut med min energi.
  • Min familj betyder mycket lycka och glädje. Särskilt nu när jag får rå om min allra käraste syster och hennes familj en vecka. Så ikväll firar vi nyår tillsammans.
  • Jag har hittat mina Gröna Rum. Andliga och kroppsliga. Samt kreativa.
När jag skyfflar ut så skyfflar Gud in och Hans skyffel är större än min
När jag skyfflar ut så skyfflar Gud in
och Hans skyffel är större än min

Det här tidningsurklippet var tejpat upp i köket bredvid diskbänken hos min svägerska och hennes familj, som vi hade förmånen att få tillbringa hela julaftonen med.  En knytis-jul med härlig stor familj, tomte  och väldigt mycket god mat.

På det stora hela ett bra och välsignat år. Tacksamhet är ett bra ord. Det känner jag.
Det ligger mycket i det Lina Sandell skrivit i sin sång… den har hängt med detta året. Den nynnar jag på ibland:

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en moders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.