Ser du Lejonet inom mig?

Idag var det utbildning i konsten att ha flerspråkighet på förskolan. Korvstoppning och chokladmuffins.
Och mitt i alla tips och idéer på pedagogik och metodik så säger hon som föreläste, som för övrigt måste åka snabbt med flyget så dagen blev något kortare, att barn lätt tappar sitt språk. Blir tysta. Länge. Månader. Särskilt om de är i åldern 18-36 månader.

Jag har sett nyanlända barn i 4års åldern som är tysta på förskolan men pratar hur bra som helst med sin förälder på sitt modersmål. Anledningen till att de gör det kan vara olika. Idag handlade det om barn som bytt kultur. Flyttat till ett nytt land, men så säger hon så här:

”De hör/samlar på sig ord innan de kan börja prata och interagera, och vara sociala med andra på det nya språket. Ett barn typ 5åring kan egentligen nånstans mellan 8 – 10000 ord.
Men… De blir först hörare och sen görare Inga barn kan bli görare på en gång. Alla är först hörare. Och en del av dem blir helt tysta en lång period.”

Och jag förstod att man kan inte tvinga någon att börja prata.

Då klack det till i mig. Det är ju precis det som står i bibeln. Vi ska bli som barn för att komma oss in i Guds Rike och sen får vi uppmaningen att inte bara vara ordets hörare utan också dess görare. Men hur i friden ska det gå till om vi inte växer till i tron?

Vi behöver få samla på oss trons språk och kultur liksom det nyanlända barnet samlar ord och kultur och allt vad det nya livet i det nya landet innebär.

Sen visade hon en bild:
katt spegel
Den här bilden googlade jag fram.  Det är precis den hon visade. Verkar som att många använt den så då gör jag också det. (Snart går det inte veta var den egentliga källan är eftersom nätet är så stort).

Men den här bilden säger också nånting om tron. Vem ser jag när jag tittar i spegeln? Idag på utbildningen handlade det om barnet i en ny kultur och barnets självförtroende/självkänsla.

Jag tänker att Gud bor ju i mig, men syns det? Vad ser du när du ser mig? När du träffar mig? Syns den kultur jag fått med mig från barnatron, från söndagsskolan eller från senaste gudstjänsten och mötet med Gud som jag nyss haft? Syns det hur stark Guds Ande är som bor i mig? Fast jag känner mig så liten som en enkel bondkatt.

Här följer Länk till bibeln Jakobs brev 1:22-25:
Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.

Om min chef mot förmodan skulle läsa detta så undrar hon väl vad jag antecknat idag. Hon kan få se mina anteckningar. Det här är mina tankar som fått fritt spelrum sen jag kom hem.

…Och ibland undrar jag var all min poesi tar vägen. Finns inte riktigt nåt ”flow” just nu för det. Men det kanske kommer.

Tills vi ses ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.