Etikettarkiv: Bibelläsning

Sjuk historik, värk-peak och nya sängar

Den här helgen är något speciellt.
En milstolpe i livet, tror jag, en värk-peak med domningar i ansikte och händer. Kraftig migrän och nålstick i hela kroppen. Snön vräker ner och lågtrycket ligger tungt över Storuman.

Barnen är borta på sportlovsaktiviteter. Tomt och tyst. Undra om de har det bra. Vi sms:ar. Åsså hinner jag göra ett lååångt blogg-inlägg.

Vi fick hem nya sängarna från MIO i fredags. Sköna sängar. Vi hissar huvudet upp – och ner! Så hissar vi fötterna lite grann! Blev så snyggt i sovrummet och det luktar möbelvaruhus här. Känns det som. Förra natten vaknade jag klockan fyra med kraftig migrän och värsta värken. Det luktade så starkt i sovrummet så jag drog upp fläkten ordentligt.
”Den får stå på”, sa jag.
”Bra”, sa mannen.
Hela natten och nästan hela Vasaloppet i sängen! Som jag har längtat efter nya sängar. Så det känns knappt att jag har migrän idag också.

För några veckor sedan fångade jag med min högra arm ett litet barn som hoppade från ett litet dockvrå-bord.
”Nämen kom ner därifrån”, sa jag, och barnet formligen flög ut. Jag blev ju tvungen att rädda barnet, annars hade det blivit störtdykning. Tur jag tränat, men det har känts av i skidåkningen senaste gångerna. Får ta och göra de där gummibandsövningarna jag fått för instabil axel. Det borde fixa den smärtan.

Förutom att huvudvärken kommer mer och mer tillbaka sen jag började vara på jobbet igen har min kropp känts bättre i flera månader. Sen senaste mötet med fysioterapeuten i november har det bara blivit bättre och bättre även om vissa dagar värker mer. Jag klarar ju stavgång och skidåkning som aldrig förr, och som min nacke och mina axlar förut blivit så slut av.

Jag är fortfarande lite chockad över att jag inte hann med i svängen när doktorn ändrade status på mitt sjukintyg. För när jag förra veckan tänkte ”Jag ska då läsa igenom vad han skrivit den här gången” så blev jag sittande. Förundrad. Glad och lättad över att inte behöva undra mer.

Samtidigt lite ledsen över att det faktiskt inte finns nåt annat att göra åt min sjukdomsbild än det jag redan hållit på med sen förra seklet (det vill säga före jag opererade ryggen 1998). Stabilitetsträning/vila/värktabletter. I en oändlig balansgång. Jag är ju balett-dansösen på linan!
Herregud&Co_NärJagDansarOchAlltingSläpper
Det är så skönt att dansa lite ibland. Jätteskönt. Den bilden är så precis. När jag kom på att dansa – det var en befrielse!

När tänkte jag första gången att den här smärtan kommer jag att få leva med livet ut? Många år sedan. Då började jag söka på nätet och forska själv för att se om jag kunde hitta något som stämde. Mycket liknande mig men det var svårt. Jag frågade doktorerna jag träffade – inget svar. Med tiden fick jag fler och tydligare symtom på att något var fel.

För jag upplevde ju att jag fastän jag tränade och såg till att vila, och blev starkare på ett sätt, så förlorade jag vissa andra färdigheter. Upplevde sorger fastän ingen hade dött. Eftersom saker jag tyckt varit roliga togs ifrån mig. Då kändes det som att vården inte förstod.

Hösten 2013 råkade jag se ett TV-program med Arga Doktorn. Läs mer om det HÄR. Det blev en morot för mig att söka läkare på riktigt för att få svar på mina frågor. Sjukgymnaster i alla ära men nu måste jag gå direkt till doktorn. Jag förberedde mig noga inför läkarbesöket.

Ena läkaren efter den andra såg ut som frågetecken när jag ställde samma fråga: ”Kan allt det jag känner, alla mina symtom tillsammans heta någonting annat?” Jag ville ha ett detektivarbete. Lite som doctor House. Men fick det inte. Ingen tog tag i det. Så jag gav upp och körde på som vanligt. Som man säger i kyrkan: lämnade allt i Guds händer. Jag vet att jag sa till mig själv: ”Jag kör väl 100% tills jag stupar då så kanske dom fattar!”
Och så blev det. Tills magen och huvet gav upp. Tills allt svartnade.

Efter flera sjukskrivningsperioder, två mag-tarm-röntgen, ett tjog blod- och andra prover, en väldigt varm sommar, med mera, och några doktorer (mest bara stafettläkare här) som inte ville sjukskriva mig längre än två veckor i taget. Och att jag själv inte heller kändes kunna eller vilja vara sjukskriven längre. Jag som aldrig annars skrivit om döden. Nu hände det. Jag såg det själv. Kände det. Och förstod att nu mår jag inte bra. Jag hade ångest på riktigt.

Jag ringde Sjukan och en mycket klok sköterska bokade in mig hos samtalsterapeuten. Henne träffade jag med jämna mellanrum i 7 månader. Kanske blir det igen. Vi får se. Nästa morgon ringde jag igen och bokade tid hos ännu en doktor, för jag orkade inte jobba hela veckor längre. Var som i en dimma. Fick komma akut. Förstod han vad jag sa? Jag vet inte. Jag var desperat. Jag grät och skrek åt den unge läkaren jag aldrig träffat tidigare:

”Det förstår du väl att du måste sjukskriva mig. Det känns ju som nån slår mig med yxa på knäna och klöser mig på armar och ben samtidigt som nån sticker upp igelkottar i ansiktet på mig. Sjukskriv mig. Jag orkar ju inte jobba.” Det här var dan före Lucia 2014.

Okej, sa han, jag skriver över julhelgerna då, blir det bra?
Tack, sa jag och tvingade honom att skriva ut en medicin jag fått tips av från sjukgymnasten för flera år sen.
Var det nåt mer du ville? frågade han lite spänt och torrt.
Men det var det inte. Så jag tackade och gick till apoteket.

Sen gick allt på räls. Nu blev jag tagen på allvar. Team-arbete av sjukvården. Läkaren jag träffade i mitten på januari för lite drygt ett år sen, en gråhårig man i övre medelåldern, tar min hand och jag hinner knappt fråga den fråga jag ställt till alla läkare, så säger han att han läst min journal och vill utreda om jag har Ehlers-Danlos Syndrom — EDS.
Då förstod jag att Gud hört min bön. Jag kände mig trygg.

Blev påmind om en fin sång igår. Som Rickard Molander och Anders Brengesjö skrivit. Jag har nynnat på den för inte så länge sen. Några veckor sen bara.

Än i dag, finns Du här,
lever Du djupt inom mig.
Jag vet, att jag,
får tillhöra Dig.

Än i dag, finns Du här,
Din kärlek känner ingen gräns.
Jag vet, att jag,
får dela den med Dig, Jesus

Han skall vara med mig,
när havet stormar.
Han skall vara med mig,
vart än jag går.
Och i livets svårigheter,
tar Han ömt min hand.
Min Jesus, Han både vill och kan.

Den passar med det här Bibelordet ikväll:

”Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” Här följer länken till Bibeln.se Rom 8:35-39

Fler inlägg om Mitt sjuka liv finns på den HÄR länken

Ny syn – en pilgrims kamp

Idag känns helt okej! Vaknade skönt vid 8.30. En trea på ont-skalan. Så jag har sovit länge, eftersom jag somnade i M:s säng vid elva. Visserligen vaknade jag till vid ett av att någon med hemligt nummer ringde på min mobil. Men jag gick bara ner till min egen säng då. Pratade med C som fortfarande var vaken och somnade sen igen. Skönt.

I en av veckans DAGEN-tidningar fanns att läsa ett uppslag av en författare (Gabriella Mellergårdh) som skrivit i böckerna ”Pilgrimsträdgård” och ”Pilgrimsträdgård flyttar in” om pilgrimmens sju ledord och jämfört det med uteträdgård och innemiljö.

FRIHET
Himmel och Hav! Vad är frihet för mig? Att möblera om? Måla? Sjunga? Vara kreativ? Promenera?

BEKYMMERSLÖSHET
Ute: Hängmattan. Inne: hänga av sig oron som man hänger av sig jackan i hallen.

DELANDE
Tid för varandra. Vi behöver varann för att må bra. Här odlar, skördar och äter vi tillsammans.

ENKELHET
Ägande skapar stress. Ju fler prylar desto mer bekymmer. Det allra bästa är gratis. Ute: Perenner. Inne: Badrummet; avklätt o enkelt. Där blir vi (kanske) vän med oss själva.

TYSTNAD
massiv ljudmassa skapar stress. Ute: Gröna rum. Inne: avskildhet, ex läshörna med en filt och ett ljus.

LÅNGSAMHET
Allt snabbt prisas idag: bredbandet, telefonkön, träning, bantning, fynd på nätet etc Men varför har vi egentligen bråttom? Ute: behöver egentligen inte vara större än kryddodlingen i köksfönstret. Även det påminner oss om att allting har sin tid. Inne: Sovrummet; TV, facebook och mejl kan vi väl kolla på någon annanstans i huset och inte i sovrummet.

ANDLIGHET
Sammanfattar allt vad pilgrimsliv och pilgrimsträdgård handlar om. Ute: blommar rött och vitt; symbol för liv, kärlek och renhet. Inne: Tvättstugan; platsen där smutsigt blir rent, illaluktande blir väldoftande.

Är det inte det jag hållit på med alltjämt hittills? Att hitta balans i livet och motvikt till vardagens tyngande ok. Och skapa gröna oaser för själen.

Och…
Vad var det jag sa i december? Jo: ”Jag är inte deprimerad. Jag har bara ont överallt.” Men depression är så mycket mer än fällda tårar. Det är också hur jag ser på mig själv. Hur såg jag på mig när jag hade som ondast? Jo, som misslyckad och oduglig till flera uppgifter, eftersom smärtan på grund av min överrörlighet begränsar mig, i nuet och i drömmen om vad jag skulle velat bli.

Jag har följt mediaströmmen och andra landstingsexperters råd och kämpat med att bli stabil i både kropp och sinne med hjälp av kroppslig och mental träning och specialdiet för att känna mig frisk och stark, och för att få upp ögonen för vem jag är och vad jag duger till. Visste jag inte det innan? Det verkar helt koko! Det måste jag väl vetat. Det är ju jag. Som det alltid varit i 45 år. Men, det är som att livet formar om mig, förfinar och förädlar min dröm nu. Eller rättare sagt: tar mig tillbaka, fastän framåt.

Jag söker Herren. Ibland flera gånger om dan och…
helt plötsligt, efter flera månader, går det upp för mig… Varför kämpa? Jag har det ju redan. Egentligen. Tryggheten, friden och kärleken. I familjen, vännerna och Kristus. Behöver jag då fler kurser i balans, återhämtning, medveten närvaro och kontemplation? Är det så viktigt vad jag äter? Och måste jag verkligen träna?

Lugnet lägrar sig
hänger upp oron på en krok
strövar fritt i det gröna
samlar ihop resterna
av forna drömmar
kliver upp på bommen
händerna rakt åt sidorna
min kropp avbildar ett kors
under mig är nådens famn
branta stup och djupa vatten
sträcker mig framåt
långsamt
steg för steg
korset bär
ger balans
inte enkelt och bekymmerslöst
men tryggt och hoppfullt
jag hör fåglarnas silverklara vårsång
som änglaröster i en mäktig kör
delad vänskap med tunn hud
tystnad, balans och frihet
i andlighetens gröna rum

Länk till Bibeln.se Ordspråksboken 3
…Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,
förlita dig inte på ditt förstånd.
Tänk på Honom var du än går, så ska Han göra dina stigar jämna.
Håll dig inte själv för vis, frukta Herren och fly det onda
Det ska ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben…

Vilka är då min tids avgudar?

Redan innan jag publicerat förra inlägget så frågade jag mig vad det var som drog mig bort från det där underbara jag flera gånger fått uppleva när jag stått i Guds närhet.

Det finns mycket i samhället idag som vill få mig att vända mitt fokus bort från detta första bud. (Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.) Jag har känt att de här sakerna kan få mig att tappa kontakten med himmelens Gud:

*att fastna i sociala medier och spel, för mycket tv-tittande m.m. (jag behöver tystnad och ensamhet med Gud. Jag vill umgås med Honom.)
*för lite vila
*slarv med mat och motion (jag är ju en skapelse och ett Herrens tempel som behöver vårdas och underhållas)
*Att vänsterprassla med andra livssyner…

Här är ett exempel:
Jag har för flera år sedan kommit i kontakt med yoga genom sjukvården. Jag var skeptiskt lagd redan då till detta och är det fortfarande.
Jag gjorde övningarna jag fick av sjukgymnasten och viskade ”Jesus” på varje in och utandning för jag ville inte att någonting annat skulle bo i min själ.
Min sjukgymnast sa ungefär: ”Jag har aldrig varit med om att någon tillfrisknat så snabbt” och ”…gjort så snabb förbättring”
Jag tackade Jesus.

Det var en intressant diskussion om detta i tidningen DAGEN den 6/8 och 8/8 2014.
”Mindfulness – nyttigt eller farligt?”
klicka här så kommer du att länkas till tidningens inlägg

Andra viktiga parametrar i titelfrågan:
*Förtal, för mycket prat om personer som inte finns i samma rum.
*När det inte blir någon luft i veckoplaneringen och arbetet tenderar att vara viktigast. Så att familj, vänner och jag själv blir lidande.
*Respektlöshet emot olikheter

Vi hade en diskussion på jobbet idag angående fördomar mot olikheter, och efter den så känner jag bara:
I Guds skapelse får ALLA plats.
Samhället, människorna och, ja, vi alla behöver Guds gränsöverskridande kärlek.
Allas lika värde innebär inte bara att tolerera utan också att INKLUDERA varandra.
Att gilla olika och tycka det är vackert är inte lätt men något att verkligen kämpa för på jorden.

Dagentidningen som kom idag hade denna artikel ”Gillar vi verkligen så olika?” Magnus Sundell om skillnaden mellan att tolerera och inkludera. Klicka här för att läsa artikeln.

Alltså blir det dessa punkter också svaret på min titelfråga:
*utesluta
*mobba/kränka
*att någon inte får nödvändig information. Alltså frysa ut.

Det var mina 10 punkter som jag tycker drar mig bort från Gud och Hans härlighet.

Här är Bibelns bud från 2 Mosebok 20:1-20 som är tänkt till en hjälp för oss att vara nära Gud:
1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10.Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Och här är det elfte budet som Jesus gett oss:
Galaterbrevet 5:13-15
11. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.

”Då gör ni rätt” står det på ett annat ställe i Jakobs brev 2:8 i bibeln om detta budet.

Att göra rätt, och slappna av i det, är inte lätt. Men jag mår bra av det. Och målet för min strävan är himlen och jag vill gå vidare på den vägen.

Och, mina vänner,
Glöm inte bort att änglarna finns 0:)

Det måste finnas en anledning till att första budet är …

Jo, hej!
ni som följer mig vet att jag började på GT (Bibelns Gamla Testamentet) nångång mars/april 2013.

Det vanliga är att jag Läser några kapitel till morgongröten vid frukosten. Ibland läser jag flera kapitel. Ibland läser jag ett. Ibland läser jag inget. Men… jag har märkt en sak: Läsandet förgyller min dag. Med glädje och förundran över Israels folk och dessa männniskors kamp och tro som jag läser om. Och min korta morgonbön om att Herren ska välsigna min tid och min kraft den dagen har jag fått bönesvar på. Flera gånger. Om och om igen. Inga stenar, inget mantrande – bara läsa lite och sedan prisa och tillbe Abrahams och Isaks Gud, min räddare, på mitt eget språk eller det som Han gett mig i gåva.

Jag har ingen tidigare erfarenhet av bibelstudier förutom söndagsskolan, en hel radda predikningar och att jag på eget initiativ läst GT tidigare och då har jag upptäckt att De furstar som ”Gjorde vad rätt var i Herrens ögon” dem gick det bra för och de regerade längre än de kungar och regenter som inte var aktivt troende.

Jag läser Bibel 2000 och korsläser i min gamla översättning från 81, översättningen från 1917 och den som kallas Svenska Folkbibeln.
Vissa verser ser lite olika ut. Jag har laddat ner de här översättningarna i min bibelapp på telefonen så jag kommer åt dem vart jag vill, men…
Jag föredrar att läsa i boken. Där kan jag stryka under och lägga i bokmärken på gammaldags vis. (Stryka under och göra bokmärken kan jag i appen också – om jag har uppkoppling.) Känns bättre för huvet och ögonen också att läsa bokvarianten.

Jo, jag tänkte på några saker nu när jag passerat Gamla Testamentet och är på väg genom Apokryferna…

Det måste finnas en anledning till att första budet är …
Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig (2 Mos 20)
För genom hela GT går det en skarp linje vid det första budet. Så länge folket höll sig till troget till Herren utan att vika av till andra folks religioner och trosbekännelser så rönte de stora framgångar men så fort de övergav sina fäders Gud, Abrahams och Isaks gud, eller vände sig mot någon av grannfolkens gudar så led de stora eller mycket stora nederlag.

De följande buden verkar Gud ha något större tolerans med eftersom jag läser om både krig, mord, rövarstråt och diverse äktenskapsbrott som sonats, men nåde den som inte höll det första budet. Från den tog Gud all sin välsignelse tillbaka. Det kan verka hotfullt. Men Gud hotar ingen. När folket lämnar Honom för att tillbe andra gudar verkar han bara lämna sitt folk. Eller rättare sagt – Han står kvar! Han tvingar sig inte på och när folket lämnar Honom så blir de utan Hans välsignelse.
Och när de vänder tillbaka till Honom så ger han upprättelse och folket får tillbaka välsignelsen. Så det går en röd tråd av nåd och kärlek genom GT – som jag ser det.

Och Hela den här resan genom GT har det blivit så att jag inte kan låta bli att samtala med Honom om lite vardagliga saker. Och om jag skulle vara för stressad några dagar och inte hinna med ett enskilt samtal med Honom som blivit min Gud så längtar jag dit. Det är nångting där som ger kraft och glädje och jag vill bara fortsätta prisa Honom.