Etikettarkiv: Glädje

Vecka med myndig mening i livet

Det står mer och mer klart för mig att september har stor betydelse i mitt liv. Och särskilt de här första tio dagarna. För bara nån dag sen kom min bror med en nostalgitripp som heter duga. Den här ungdomskalendern som han hittat i barndomshemmet. Där står allt som jag tyckte var viktigt det året.
IMG_20160901_220108_20160903082808020[1]
Då inser jag att den här veckan betytt mycket i mitt liv. Då fick jag mitt första piano.
Många år senare, samma vecka, kom vårt första barn. Vilken lycka det var. Han var frisk och stark och Så fin. Det är han fortfarande.
Och idag, 3:e september, för 18 år sedan då låg jag på operation i Umeå och fick titanskruvar i ryggen.
Ryggsmärta_Lovsång_(2)_(640x541)[1]
Det var tok-jobbigt men det blev så bra. Det kändes så skönt när det var gjort. Jag fick ett bättre liv med skruvarna. Och jag tackar Gud att den operationen blev så pass lyckad. Lovsången bar mig igenom den smärtan då och det har fortsatt vara en bro till hälsa och glädje. Att visa sin tacksamhet till Gud, och ära Honom, bara för att Han är den han Är, det är inte det som ligger närmast till hands när det är svåra tider, men det är det som burit mig genom alla svåraste perioder hittills i livet.
Vårt tredje barn är också född denna perioden, och hon var en rejäl överraskning. Och vi är Så glada att hon kom.
Vad mer… älgjakt har blivit en stor del av mitt liv. Min man är jägare. Och det är nu det händer.

Hejs svejs från lyckliga mej ❤

Min beskärda del av fröjd och smärta

Den här veckan har jag ”orkat” jobba hela veckan. Idag gick jag på tjurskallen. Borde kanske inte gjort det eftersom det nu känns som jag har tandvärk i hela kroppen. Men veckan har varit väldigt mysig och trevlig emellanåt i alla fall. Skolavslutning, mellanpojken Emanuel fyllde 15 år så det firade vi med att jag lagade god mat och morfars och farfars med flera var med. Och på jobbet har det varit många glada skratt så till och med kaffet hamnat i vrångstrupen.
pixlr_20160617163322928
Sen är vi såna som gärna firar vår bröllopsdag. Den 17e för 27 år sen hände det att vi gick altargången fram i Stensele Kyrka. Och båda sa ”Ja”. Den dagen var det inte så här regnigt. Solen sken och vi åkte i min kusins fina amerikanska bil som han kunde fälla bak taket på. Underbara minnen.
20160615_175256
Känslan när jag inser att det ”bara” är onsdag! Och doktorn säger att jag  inte ska ta de där värktabletterna, för kanske är det därför huvudet värker konstant. Dessutom vill han att jag bokar tid hos en sjukgymnast, för huvudvärken kanske sitter i nacken. Det är 1½ vecka tills jag har tid där. Känns som akut. Egentligen.
”När hände det”, frågade den nya sjukgymnasten när jag pratade med honom i telefonen.
”Jag vet inte”, sa jag och fick än en gång, om än lite kort, dra min historia.

Det där att kotor glider fel händer ju när som helst.
Till exempel när jag: kliver upp ur en soffa, vänder på huvudet för att backa bilen, flyttar ett förskolebarn som tjorvar, vänder mig i sängen på natten. Så jag vet inte. Det kan ha hänt för fyra veckor sen när jag låg i tandläkarstolen och gapade. För det var efter det som smärtan slog till ordentligt.

Jag blir så trött så trött av att ha så ont.

Kram och trevlig kärleksfull helg
Lilla Mej

Dansar med skogens röst

Tar några djupa Ande-tag
lyssnar till Skaparens skogsmusik
medan igelkottarna kryper in under löven

Lämnar ryggsäcken en bit bort
borstar bort några dammiga tankar

Höstljuset får liv i en solgul storm
pejlar in Den Stora Rösten
fyller mitt inre rum
med gudomlig energi

Anden skapar så med löven
en vaggvisedans för igelkottarna
medan sången av Rösten ljuder i trädkronorna

Ett grenverks fullkomliga kaos
i rasande kamp mot årsvarvens gång
ödmjukt böjande sina huvuden
i en tillsammans-dans

Och jag förloras i Ande-tagen
helt och hållet såld
i det solgula ljuset
i total tillit till Gud
att föra denna glädjestormande dans
När igelkottarnas värld
är i höstlikt mörker på väg
mot slutet

Födelsedag och migrän

Vaknade med en våldsam smärta. Gårdagens härliga simtur, besök på jobbet och kvällsmyset i trädgårdstäppan är väl en bov. Men det kanske va att jag satt uppe t 12 å såg film som fick huvet att ge upp.

Födelsedagen började med strålande sol. Efter lunch börja det regna. Efter middagen så hörde vi åskan med tillhörande slagregn.

Calle föreslog Lunchbuffé på Kitas. Det var gott …och starkt.
Middag beställde vi pizza från Frasses till hela familjen.

Jag gick rundan sjukan-kommunhuset-apoteket-blomstergården, men mitt ryggslut kändes som det skulle gå isär.
Har jag verkligen tappat så mkt i vinter? Eller… har den troliga eds-sjukdomen ökat i min kropp?
Att jag börjat tänka på mig själv så. Förr tyckte jag att jag var frisk men var frustrerad över att inte kunna träna som andra. Det vill säga , ta i hårt och bli starkare.

Denna evinnerliga balansgång i träningen. Och att jag upplever det som att min kropp inte vet själv hur den ska hålla sig. Att jag alltid måste tänka på kroppshållningen är SÅ tröttsamt.

Men inunder allt så känns friden och kärleken till familjen och vännerna. Jag är så glad och tacksam. Bröstkorgen fylls med ljuvlighet. Och musiken…. utan den hade jag inte överlevt denna vintern. Som jag sa till min chef… Jag tjuvspelar lite. För det är egentligen inte så bra för mig rent kroppsligt. Men själen mår bättre av det.
🎶💜

Fortfarande gult

Jo hej på er, jag bestämde mig för några dar sen att gå till jobbet idag på förmidagen. Är så tacksam att få gå dit och hälsa på emellanåt. Jag väntar på att få börja arbetsträna. Och under tiden passar jag på att njuta av livet och våren. Löven har börjat skymta. Och solen är varm. Och igår när jag hörde smattret på altanens plast-tak av regnet fick jag sommarkänsla. Det är så härligt.

Och igår tänkte jag att ”om det känns någorlunda okej på morgonen” så tar jag en träningsrunda på simhallen först. Det va SÅ skönt att långsamt sträcka ut i det ljumma vattnet. Det var nog före påsk sist jag simmade. Fick räcka med ca15 minuter idag. Det triggade ändå igång nervsystemet. Måste få värktabletter som går kombinera. De jag har nu får jag inte ta samtidigt eller överlappa. Knepigt. Har inte tänkt på det riktigt förrän nu. Det måste fixas.

Så … att det finns ett stoppdatum på min sjukskrivning är nog mer för att det teamet som jobbat i min depå ska bli påminda om att föra handlingarna framåt, eftersom jag innan dess ringer och säger en massa saker. Nu ska sjukvården få till en videokonferens med försäkringskassan och arbetsgivaren… och jag väntar.

I natt smet en hamster. Tja, förmodligen mitt fel. Burarna står i flickans rum men jag gick ut därifrån efter att flickan somnat och tittade inte efter att det var stängt ordentligt. Hennes storebror va inte glad över att behöva dammsuga skit i sitt rum tidigt på morgonen.
Om jag fick skulle jag ha gjort mig av med dom allihop. Hamstrarna. Men… de har varit bra terapi för mig i vinter. Att småprata med och nosa på. Pyssla om och jaga rymlingar.

Brownie, nattens rymling
Brownie, nattens rymling, kalasar här på pecannöt

Saliga blandning av påsk

Typiskt.
Vaknar i värk och smärta.
Gårdagens härliga skoterutflykt till Bastanlia gör sig påmind.
Tar på mig skidorna.
Åker ifatt med skönheten.
Blåst och småregn emellanåt.
Plusgraderna gör snön som en soppa.
Molnen ligger tunga på hobben.
Några åker upp dit på skoter.
Det blåser hårt däruppe.
Människor vill dra sig undan en stund
Vila och vänskap
Solen var med
Och tjocka släkten
Minnesvärd och glad påsk
Bus, skratt och skoj
Utemat varje dag
Fiske och skotrar och godis

image
Påskafton inni Avan

image
Långfredag och solen skiner