Etikettarkiv: Träning och Motion

On och off – i min värld

Har tydligen varit helt ”off ” några dagar eftersom jag idag fattade att några av Miriams klasskompisar sålt kryddor (till förmån för klasskassan) sen i måndags och jag fick igång det där först idag. Off – pga att jag varit helt slutkörd efter att i ett par veckor ha bitit ihop några arbetsdagar och en onsdag denna veckan som knäckte mig totalt. Jobb. Avstämningsmöte med försäkringskassa, arbetsgivare, fack och läkare. Ett bra möte, men såå trött jag blev.

Den dan började med migräntabletter kl 5 på morron. Huvudvärken gav med sig några timmar och kom sen tillbaka på eftermiddan. Bet ihop och gjorde saker efter jobbet som andra kanske kunnat göra istället, typ städa toaletterna på Filadelfia, men man vill ju inte verka lat. Sen var det föräldramöte den kvällen. Luften gick helt ur mig. Hade som tandvärk i bena och som ett sågblad i pannan. Helt matt av att gå upp på övervåningen eller bara stå och borsta tänderna. Läge att vara hemma när nästa morgon började likadant.

Ibland kan en reflektion ge mig lite distans till det som händer.
Jag har kanske bitit ihop lite för ofta senaste veckorna. Tänkt att jag har en bättre period. Nacken tål mer. Jag klarar fler och längre träningspass. On-läge lite för länge? Kändes likadant efter förra arbetsveckan, med ”tandvärk” och ”tusen nålar”. Eller så har väderomslaget ett finger med i spelet, för i veckan har första snön kommit, och idag så tittade solen fram, efter flera veckors väntan. Äntligen!

Mår jag bättre efter att ha varit hemma två dagar?
Jag har samma sågblad innanför pannbenet, samma tandvärk i benen, samma tusen nålar i armar och ben. Men jag har iallafall haft ork att göra sånt som legat på hög några dagar. Sånt där pappers-göra och lite städning i hemmet. Pyttelite. Känns inte kul att öppna dörren när det ringer på vissa dar. Såna högar liksom. Ni vet. Eller ni kanske inte vet hur det är att inte överhuvudtaget orka mer än gå till jobbet, komma hem och – inget mer än möjligen plocka fram lite mat ur kylen att värma i micron. Och 14 dagars post ligger utspridd över köksbordet. Ibland är jag så trött så jag gråter – mitt i veckan.

Men… det var ett bra avstämningsmöte. De här personerna som försöker göra det så bra som möjligt för att jag ska kunna fortsätta jobba på förskolan, de är guld värda. Och familjen och mina bästa vänner. Jag behöver dem. För att orka kämpa. Annars hade jag inte varit där jag är idag. 75% låter inte så mycket. Det är mycket. I min värld. Och nu är det dags att fundera på hur det ska vara möjligt att öka till 100. Det finns bra förslag och jag känner mig nöjd och glad med tanken att pröva dem – i min värld…

jag prioriterar på mitt sätt
du på ditt
vi är olika
det finns en tanke med det
tillsammans
är vårt nya själv
vi behöver varandra
för att komma vidare

Behövs inget annat

FB_IMG_1469022077065
Öva på att vila.
Vid tvivel – vila.
Vid ilska – vila.
Vid trötthet – vila.
Vid stress – vila.
och när du vilar – be.

Be ständigt, eller hur? Inget annat behövs. Känner jag. Det räcker. Det är nog. Livspusslet lägger sig självt. Glädje och tacksamhet snarare än misströstan. Och en grej som jag önskat i bön till Jesus kan bli så mycket mer än vad jag hoppats. Okej, ibland misströstar jag och modet är i botten iallafall. Det vet ni som läser här. Men överlag så är jag glad och lycklig fastän jag har ont.

När jag för ett och ett halvt år sen hamnade i rullarna som heltidssjukskriven så fick jag erbjudanden om olika tekniker för min vila och träning. Men tänkte att : Äsch, jag ger Jesus en extra chans. Han fick lite mer tid med mig och jag satsade på korta bibelläsningsplaner. Morgonbön och aftonbön hade jag väl förut också. Men kanske inte varje dag. Och nu gjorde jag både det och dessutom la jag till en lunchandakt i min ensamhet.

Nu kan jag inte vara utan det. Och det bästa är att jag inte behöver åbäka mig. Varken kroppsligt eller själsligt. Jag kan ”bara vara”. Varsomhelst och närsomhelst. Så kan jag bara prata med Honom. Nej inte mitt i arbetet i barngruppen på förskolan förstås, men nästan. Jag har provat att be medan jag gör något annat än pausar också. På promenaden. I skidspåret och simhallen. Det är svårare om jag drar gummiband eller lyfter hantlar för då måste jag räkna så jag inte tränar för länge. Vid hushållsarbete passar det också att be.

Det ger en sådan välsignelse och glädje över dagarna. Saker faller på plats lättare även om jag måste tampas med sjukvård och annat vardags-strul.
Jag provade att vara tacksam för det lilla och ge Gud äran. Det visade sig vara ett vinnande koncept.
Det sägs att kärlek är det enda som blir mer av ju mer man ger. Men jag lägger till att både tacksamhet och glädje och framför allt vänskap växer om jag ger det mer utrymme. Jesus är min vän.

♫ Fröjd i Herren är min starkhet. För… Han är min sång och min glädje. ♫

Så till bilden ovan skulle jag kunna tillägga… ”dansa och lovsjung”… plus detta:
När du är glad – be, dansa och lovsjung!
När du är lycklig – be, dansa och lovsjung!
När du är ledsen – be, dansa och lovsjung!

Läs gärna dessa verser i Bibeln
1 Thess 5:17
Ef 6:18

En ganska vanlig onsdag

Det här var en sån där morgon när jag undrade om det verkligen var mig till nytta att gå till jobbet.
Värken satt liksom från topp till botten. Huvud axlar knä och tå. Inget ovanligt, och tänkte ändå att…det brukar ju gå över lite när det gått nåt tag. Så jag fortsatte mina morgonrutiner.

Men efter en timme så dunkar huvet och jag inser att….hur blir det här. Migränanfall på gång. Det är 30 minuter tills jag ska fara på jobbet. Jag provar att ta en migräntablett och försöker tänka att det går nog att jobba. Men måste ändå, fullt påklädd, sätta mig vid köksbordet. Känns inge bra. Om 15 minuter börjar min arbetsdag. Och det är nog försent att ringa sjukanmälan. Jag kör vidare. Det blir ju ledigt på fredag.

Tar cykeln för jag orkar inte gå, men innan jag är riktigt framme känns det som jag ska spy. Försöker tänka på något annat, och att om en halvtimma till så har tabletten börjat verka.
Skönt att ha ett sånt jobb som är både omväxlande och där jag själv kan bestämma om jag ska stå eller sitta. Och bara fokusera på att göra det bästa av saken.

Men det lilla ärendet jag hade på affärn efter jobbet var jag tvungen att tänka efter flera gånger varför jag skulle dit. Hjärnan laggade ordentligt.
Så nu sitter jag här. Och soffhänger. Jag som hade tänkt träna idag. Det blir ingen ordning med träningarna sen jag i början på maj ökade arbetstid. Är jag inte för trött så har jag för ont eller också är det nåt annat som måste göras. Och då menar jag verkligen måste göras. Mina barn och min man gör redan väldigt mycket av det jag inte orkar wller klarar och väldigt många måsten är redan avskalade så för att det inte ska bli totalt kaos så…

Känns egentligen som att jag jobbar för mycket. Familjen blir lidande. Vissa dar när jag kommer hem ligger jag en till två timmar för att sen masa mig upp och ta fram nåt ur kylen. Och för mig känns det i fel ände att kapa bort familjelivet för att orka jobba. Jag trivs tillsammans med min familj. Jag vill vara tillsammans med dem. Familjen är viktigare.

Två och en halv veckor kvar till semester. Håll ut!

Ny dag med ny nåd

Hej,

Tack för igår.
Har inte klivit ur sängen än, men det känns väl okej idag med. Alltså eftersom jag inte behövt upp på natten och ta värktabletter. Har just nu en 4a på ont-skalan. Ett par ömma fläckar på knäna och nerv-pirr i höger kind, höft, underben och fot. Det är en bra period helt enkelt.

Eller också är det någon därute som ber extra för mig. För min kropp svarar otroligt bra på träning den här veckan.
Passet i kyrkan igår kväll var liksom över min förmåga egentligen, men det var bara att fokusera på hållning och ta det lugnt. Calle, Miriam och jag torkade alla stolar i serveringslokalen, lyfte upp dem på borden och vaskade golven. Igår kväll var jag så öm på hela huden.

Visst, det är otroligt tröttande att hela tiden vara tvungen att fokusera på hur jag håller kroppen. Ibland är jag så less. Och somnar fort i soffan på kvällen.
Alltjämt ringer fysioterapeutens ord och visor i mina tankar. Hur hon håller ett finger på bröstkorgen eller vinklar en led för att jag ska ändra ställning och få rätt position. Hon gör ett bra jobb, min fysioterapeut.

Har inga speciella träningsplaner idag. Det får bli en vilodag för mig. Mannen tänker jobba med att lyfta plank och brädor. Sen ska vi äta gott och umgås. Och ta det som det kommer.
Nu är det dags för lite tacksägelsefrukost. Jag ger Gud äran idag.

Tycker att det här bibelordet passar idag:
”Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga Ditt namn, Du den Högste, att på morgonen förkunna Din nåd och om natten Din trofasthet”
Här följer länken till bibeln Psaltaren 92:2-3 den öppnas i ett nytt fönster:
http://bible.com/1223/psa.92.2-3.SFB15

Ha en fin dag allihopa! 🙂

Sakta går hem genom

snön som lägger sig som regn i hårbotten
rinner sakta ner över pannan
duon i löpartrikåer som springer förbi genom gloppet
pratar om att de skulle behövt skoterglasögonen ikväll
jag går
sakta och tänker
på kvällsljuset
på Televinken-knarret under fötterna
som blir en rytmisk slagverks-ensemble
modern atonal
underbar musik
pratar med Honom som skapat
så tänker jag
på vännerna
på ljust under sulorna
vem bryr sig
om det är ljust eller mörkt under sulorna
vi har alla lika färg
på insidan
hjärtat

eller vad tänker ni på när ni går hem efter en arbetsplatsträff?

Påsken var glad

Startade påskhelgen med att på skärtorsdagen åka till Umeå och kolla in nya köpcentrumet på söderslätt. Blev avsläppt vid Avion 2. Gick i alla möjliga intressanta affärer i ett par timmar. Sen ett par timmars vandring på Ikea (bara nedre plan) och tänkte inte egentligen handla så mycket men gjorde några fynd. De hade fortfarande nån slags nystartsrabatt på en del butiker. Bland annat detta tränings-kit som var på halva priset.
20160329_191554
Blev en jättebra uppdatering.
Har funderat på bollen i ett par år men aldrig kommit mig för, och nu fick jag ju ett gummiband, en matta och ett hopprep på köpet. Hantlarna på bilden har jag haft sen tidigare.
Efter att ha använt Calles tryckluftspump…kompressor heter det kanske… så kom jag på att bollen har perfekt höjd för att sitta och glo in i akvariet.

Resten av påskhelgen kan dessa bilder få symbolisera:
pixlr_20160329195839160
I och för sig var det bara helt soligt en dag av fem möjliga men jag har blivit väderbiten ändå, och det är solen, skoterturerna, husvagnslivet, alla rödingar och alla underbara människor jag fått sitta till bords med som jag vill minnas.

Känner mig så välsignad.

Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande.
Länk till Bibeln Första Timoteusbrevet 4:8 klicka här

Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
länk till Bibeln Johannesevangeliet 11:25-26 klicka här

Egentligen

Egentligen
orkar jag ingenting – Ibland!
Och mer ibland – Egentligen –
– är jag Sjuk – fast Frisk
och Bara
lite hungrig i –
huden magen själen hjärtat

fast Egentligen…
Låt mig va sjuk
när jag är sjuk
och låt mig va FRISK – nångång!

För jag känner
– Mig –
eller gör jag det?
– egentligen –
Vaddå, EGENTLIGEN?
Ibland Nästan Frisk!

Dansar med skogens röst

Tar några djupa Ande-tag
lyssnar till Skaparens skogsmusik
medan igelkottarna kryper in under löven

Lämnar ryggsäcken en bit bort
borstar bort några dammiga tankar

Höstljuset får liv i en solgul storm
pejlar in Den Stora Rösten
fyller mitt inre rum
med gudomlig energi

Anden skapar så med löven
en vaggvisedans för igelkottarna
medan sången av Rösten ljuder i trädkronorna

Ett grenverks fullkomliga kaos
i rasande kamp mot årsvarvens gång
ödmjukt böjande sina huvuden
i en tillsammans-dans

Och jag förloras i Ande-tagen
helt och hållet såld
i det solgula ljuset
i total tillit till Gud
att föra denna glädjestormande dans
När igelkottarnas värld
är i höstlikt mörker på väg
mot slutet

Fortfarande gult

Jo hej på er, jag bestämde mig för några dar sen att gå till jobbet idag på förmidagen. Är så tacksam att få gå dit och hälsa på emellanåt. Jag väntar på att få börja arbetsträna. Och under tiden passar jag på att njuta av livet och våren. Löven har börjat skymta. Och solen är varm. Och igår när jag hörde smattret på altanens plast-tak av regnet fick jag sommarkänsla. Det är så härligt.

Och igår tänkte jag att ”om det känns någorlunda okej på morgonen” så tar jag en träningsrunda på simhallen först. Det va SÅ skönt att långsamt sträcka ut i det ljumma vattnet. Det var nog före påsk sist jag simmade. Fick räcka med ca15 minuter idag. Det triggade ändå igång nervsystemet. Måste få värktabletter som går kombinera. De jag har nu får jag inte ta samtidigt eller överlappa. Knepigt. Har inte tänkt på det riktigt förrän nu. Det måste fixas.

Så … att det finns ett stoppdatum på min sjukskrivning är nog mer för att det teamet som jobbat i min depå ska bli påminda om att föra handlingarna framåt, eftersom jag innan dess ringer och säger en massa saker. Nu ska sjukvården få till en videokonferens med försäkringskassan och arbetsgivaren… och jag väntar.

I natt smet en hamster. Tja, förmodligen mitt fel. Burarna står i flickans rum men jag gick ut därifrån efter att flickan somnat och tittade inte efter att det var stängt ordentligt. Hennes storebror va inte glad över att behöva dammsuga skit i sitt rum tidigt på morgonen.
Om jag fick skulle jag ha gjort mig av med dom allihop. Hamstrarna. Men… de har varit bra terapi för mig i vinter. Att småprata med och nosa på. Pyssla om och jaga rymlingar.

Brownie, nattens rymling
Brownie, nattens rymling, kalasar här på pecannöt